Avl og dårlig gemytt

Nå blir det jo diskutert ang. sykdom og avl i en annen tråd, jeg lurer litt på hva dere regner som dårlig gemytt på pinscher/DP,
og hva avgjør i forhold til om dere velger å avle på den hunden eller ikke..
Om hunden for eks. ikke tolererer andre hunder er dette en grunn til å stenge hunden ute fra avl?

Er det forskjell på hva man kan kalle dårlig gemytt hos en pinscher/DP i forhold til for eks. en golden?
(Tenker da på blant annet rettferdighetssansen og det skarpere gemyttet til en pinscher/DP) eller mener dere at dårlig gemytt er likt uansett rase?

Jeg ville ikke kalle vaktinstinkt hos golden som dårlig gemytt, men det ville være UTYPISK for rasen. Hunder er heller ikke leketøy som my little pony, en kan ikke forvente at de lever i beste harmoni med ukjente hunder. Vi må ikke menneskeliggjøre dyr.

Viktig er at hunden fungerer i sin flokk, i praksis i den familien den bor i. Så bør man jo skaffe en hund som er egnet til en, f.eks. om en har livssituasjon der ukjente folka skal komme og gå i huset, så bør det være innlysende å ikke skaffe seg en vakthundrase.

Irene skrev:

Jeg ville ikke kalle vaktinstinkt hos golden som dårlig gemytt, men det ville være UTYPISK for rasen. Hunder er heller ikke leketøy som my little pony, en kan ikke forvente at de lever i beste harmoni med ukjente hunder. Vi må ikke menneskeliggjøre dyr.


Viktig er at hunden fungerer i sin flokk, i praksis i den familien den bor i. Så bør man jo skaffe en hund som er egnet til en, f.eks. om en har livssituasjon der ukjente folka skal komme og gå i huset, så bør det være innlysende å ikke skaffe seg en vakthundrase.

nå tenkte jeg mest i forhold til avl og ikke i forhold til familiehund. Om en hund ikke fungerer i flokken sin, vil dette da være grunn til at man kanskje ikke avler på denne hunden, eller er det "mer" som skal til for å utelukke fra avl et ellers flott individ av rasen?

Jeg mener at en hund har lov til å reagere på ukjente/overraskende ting uten at det skal kalles dårlig gemytt med en gang. (Jeg mener selvfølgelig IKKE grove utfall/ biting osv.)
Det som forteller meg hvor på skalaen gemyttet ligger er evnen til å avreagere, glemme og gå videre etter
hendelsen.


Om hunden har mye jakt/vakt instinkt kommer jo ofte ann på rasen og linjene, så der må man nesten se på hvert individ for seg selv og avle videre etter hvilke egenskaper man ønsker at valpene skal ha.

Jeg mener det et HELT feil å avle på hunder med dårlig gemytt. Noe jeg også kaller dårlig psyke til mennesker
Som ikke kan hundespråket!

Det et MYE som kan trenes bort eller ihvertfall dempes,
desverre er ikke treningen arvelig og valpekjøpere vil kunne havne i samme
"knipa" som en selv var i. Hvis vi skal selge hunder som familievennlige,
så bør de jo være nettopp det.
Ikke alle har kunnskap nok til å få en hund med dårlig gemytt på
rett vei.

Ikke alle hunder liker å bo i flokk. Om det skyldes dårlig psyke er umulig å si om man ikke ser hunden.
Det ville vært en vurdering av helheten som avgjorde det for meg.

Jeg mener at hvis hunden ikke funker i sin flokk som er egnet til denne rasen, så er nok hunden ikke aktuelt avlsmaterial.
F.eks. om hunden er verdens fineste og frisk, men har separasjonsangst, så vil jeg si at den funker ikke i sin flokk. Den takler ikke å være aleine det som en normal hund greier. Eller om hunden er redd og gjør utfall så snart familiens barn støyer litt, en hund bør jo tåle litt støy uten å gå amok.
Hvis derimot flokken er uegnet til hunden, og hunden gjør utfall da den ikke har grenser men funker helt normalt i en annen flokk, så er det nok ikke hundens dårlig gemytt som er problemet. Eller hvis eieren/flokkmedlem er selv problemet, f.eks. når en hund biter eierens mann og knurrer og bestemmer hvor den er og hvor mannen får være, og forhistorien er det at mannen var svært "tøff" mot valpen når den kom ved 7 ukers alder, så er det jo klart at hunden har funnet ut at mannen er egentlig redd. Denne hunden bor uten noe som helst problemer i en barnefamilie i dag. Og jeg hadde ikke nølt å bruke den til avl.

Hilde-pin skrev:

Nå blir det jo diskutert ang. sykdom og avl i en annen tråd, jeg lurer litt på hva dere regner som dårlig gemytt på pinscher/DP,
og hva avgjør i forhold til om dere velger å avle på den hunden eller ikke..
Om hunden for eks. ikke tolererer andre hunder er dette en grunn til å stenge hunden ute fra avl?

Er det forskjell på hva man kan kalle dårlig gemytt hos en pinscher/DP i forhold til for eks. en golden?
(Tenker da på blant annet rettferdighetssansen og det skarpere gemyttet til en pinscher/DP) eller mener dere at dårlig gemytt er likt uansett rase?

Nå er jo ikke jeg oppdretter (og har for øyeblikket ingen planer om å bli det heller), men jeg har meninger når det kommer til dette temaet.
Dårlig gemytt for meg er en hund som ikke takler omverdenen og hverdagene uten frykt/redsel. Selv om rasen er reservert så skal den tolerere at f.eks fremmede mennesker tar kontakt. Den skal også godta håndtering av både kjente og ukjente mennesker.
Såklart forutsetter dette at hunden har fått "riktig" sosialisering og trening tidligere i livet sitt. Alt nytt og ukjent må jo "introduseres" først på en ordentlig måte for at hunden skal bli trygg

Jeg syns ikke dårlig gemytt er likt hos alle raser. Vi mennesker har jo avlet på forskjellige raser med forskjellige egenskaper og da blir det jo automatisk også forskjellig gemytt.

Ett interessant tema

Det är ett svårt och samtidigt ett mycket intressant ämne, jag älskar att vända och vrida och analysera individer. Det svåra är att det är "jag" som uppfödare som bedömmer/ser/avgör vad som är bra eller mindre bra på "mitt" avelsdjur.
Sen är den andra biten vad är medfött och vad är miljö? Det kan ju vara så att den jag har avlat på inte alls ger det jag förutspådde och det samma är att det kan vara miljön som gjort den som den är bra eller dåligt :-) .

Om vi tar en egenskap, vakt till exempel.
( Jag tycker) en pinscher ska larma ( skälla) , aldrig mer. Om pinschern skäller och det jämförs med ordet vakt, så ok då vaktar mina hundar :-). Men för mig är vakt mer, så i bland har jag missförstått en del människor när man pratar "vakt".
Jag ser inget fel i att larma, det är inget farligt, dock brukar jag dämpa mina hundar för jag vill inte att de skäller för mycket. Dock vill jag inte har mycket vakt i en pinscher, jag tycker inte det behövs så mycket i vårt samhälle längre.


Men du kanske förstår hur jag menar om man endast ska prata om "vakt", vi har olika syn på vad vakt är. Därför tror jag att även vi uppfödare ser olika på olika egenskaper, och bedömmer olika också då naturligtvis.

En annan egenskap är ju att de ska vara aristokrater. Det kan ju innebära att de inte är så glada i att andra ska kolla dem i mun eller dyligt vid en tex utställning, det är lite naturligt att de inte är så "glada" i det, så det måste tränas. Inte det att de behöver tycka det är kul, men att man ska kunna stå still och inte "bry" sig. Men ibland om tex en pinscher visar att de vill gå undan så kan ju ägaren tro att den är rädd, och tränar den som om den "får vara rädd" ( nu är det svårt att förklara hur jag menar, men jag försöker )
Jag tror att man i tex detta fall måste (naturligtvis utan att vara dum/elak) visa pondus att "detta får du finna dig i", att " det är naturligt" och att man genom att vis dem att " så är livet" visar man att det inte är nått de behöver "lägga känslor på". Om ägaren visar självsäkerhet så funderar inte hunden på att det är nått som man ska vara orolig för. Blir ägaren däremot ängslig/orolig för att ägaren tycker att hunden ser "ängslig/orolig ut" så ger man hunden helt rätt att det är så man ska känna.

Detta KAN ju faktiskt bli att en hund inte "tycker om" utställning, men egentligen inte är orolig, det blir ett inlärt moment, och hunden får "lära sig fel" och det ser ut som hunden har dåligt mentalitet.

Tycker ni att jag skriver knepigt så säg till naturligtvis

/ Karin

Jeg mener det er stor forskjel på gemytt og mentalitet. Et godt gemytt beskriver vel hunden slik den fungerer i dagliglivet. Er den omgjengelig uten og være nervøs aggressiv eller redd. Har den tendenser til og knurre, glefse eller bite? Fungerer den godt sammen med andre hunder, mennesker og i sitt daglige miljø? En hund med godt gemytt skal være stødig, stabil og uredd uansett rase.Ikke ustabil på noen måte. Uten disse egenskapene ville jeg sette spørsmålstegn ved gemyttet.....og avlet.

Mentalitet er jo forskjellig fra en rase til en annen. Pinscher f.eks har jo en annen mentalitet enn en gjeterhund eller en jakthund. Det som er normalt og akseptabelt for pinscher som f.eks vokting og høy integritet er ikke akseptabelt for en jakthund. Men ingen av dem har dårlig gemytt for det!

Min pinscher vokter. Ved huset eller kjente turområder. Det er alt. Hun slutter når hun får beskjed om det. Det er som det skal være, men de som ikke kjenner rasen mener hun er sint!!!! har dårlig gemytt og er en smule farlig!!!! Og verre enn verst....hun må taes hardt!!!

Som Karin skriver, det er et vanskelig og innteresant emne dette med gemytt. Det er også et veldig viktig tema når man skal avle på et dyr.

Marianne skrev:

Jeg mener det er stor forskjel på gemytt og mentalitet. Et godt gemytt beskriver vel hunden slik den fungerer i dagliglivet. Er den omgjengelig uten og være nervøs aggressiv eller redd. Har den tendenser til og knurre, glefse eller bite? Fungerer den godt sammen med andre hunder, mennesker og i sitt daglige miljø? En hund med godt gemytt skal være stødig, stabil og uredd uansett rase.Ikke ustabil på noen måte. Uten disse egenskapene ville jeg sette spørsmålstegn ved gemyttet.....og avlet.

Mentalitet er jo forskjellig fra en rase til en annen. Pinscher f.eks har jo en annen mentalitet enn en gjeterhund eller en jakthund. Det som er normalt og akseptabelt for pinscher som f.eks vokting og høy integritet er ikke akseptabelt for en jakthund. Men ingen av dem har dårlig gemytt for det!

Min pinscher vokter. Ved huset eller kjente turområder. Det er alt. Hun slutter når hun får beskjed om det. Det er som det skal være, men de som ikke kjenner rasen mener hun er sint!!!! har dårlig gemytt og er en smule farlig!!!! Og verre enn verst....hun må taes hardt!!!
Som Karin skriver, det er et vanskelig og innteresant emne dette med gemytt. Det er også et veldig viktig tema når man skal avle på et dyr.

Dette har jeg også fått høre flere ganger (om dvergpinscheren min) når han vokter/varsler...

Jag håller med er, men det jag tänker på är att vi värderar olika ord så olika :-)
Då kan man jätte lätt missförstå varandra det är viktigt att vi tänker på det.

Dock tror jag att signalkänsliga hundar känner vår känsla, och känner vi obehag så spelar det ingen roll vad vi säger, de känner vad vi tycker. Så i bland kan man få jobba med sitt eget sinne för att överföra det på hunden.
Adrenalin är ju något som hunden känner, och jag har sett många hundar reagerar på det (olika raser)

Karin