Demodex er IKKE arvelig.

Demodex er IKKE arvelig. Håper noen kan få lagt ut artikkelen i siste svenske Hundsport. Absolutt noe ALLE burde lese. -Og da mener jeg virkelig LESE.

Håper noen kan legge det ut, har vel gått glipp av det nr da jeg meldte meg inn for en uke siden..

Eva skrev:

Håper noen kan legge det ut, har vel gått glipp av det nr da jeg meldte meg inn for en uke siden..

Jeg har ikke fått noe og jeg ble meldt inn når Rick var 9 uker.

Håper noen kan få lagt det ut her!
Det skal bli spennende lesning!!!
Selv om det kanskje ødelegger litt for noen????

Jeg har dessverre ikke fått lest artikkelen i svenske hundesport, da jeg ikke er medlem av SKK. Jeg har bare blitt fortalt om den nå i helgen. Om noen har mulighet til å legge den ut, er det supert
Dog har jeg i dag fått tilsendt et åpent brev per mail, med sterke motargumenter til artikkelen til Berit Wallin Håkansson.
Den begrunner ting på den andre siden også. Og etter hva jeg tror, så er dette en debatt som kommer til å fortsette en stund.

Personling tror jeg (av hva jeg vet fra før, og etter å ha lest det åpne brevet som er et svar på BWH artikkel) at demodex fortsatt er arvelig. Men hvordan arvegangen fungerer, det er sannelig ikke lett å si.
Håpet er vel at de skal utvikle en gentest i nærmeste fremtid, som vi kan få benytte oss av. Det ville i såfall vært suverent..

Demodex er en interessant diskusjon, som jeg absolutt følger videre.

Jeg har også veldig lyst til å lese dette.

At det ikke er arvelig i det hele tatt, stiller jeg meg tvilende til. Men derimot hadde det vært veldig ønskelig om sykdommen var dominant, slik at utelukkende hunder som selv er rammet av demodex kan gi det videre til sine avkom. Håper, som Kaja, at det blir utvilket en gentest i nærmeste fremtid


Kaja, hadde det gått an å legge ut det åpne brevet her?

helle skrev:

Kaja, hadde det gått an å legge ut det åpne brevet her?

Jeg kan se om jeg får til, men hadde vært bra om man hadde fått artikkelen fra hundesporten først, så vi fikk de i rett rekkefølge.
Får man lov å legge ut slike ting på forumet? Sånne åpne brev? Vil nødig gjøre noe som kan lage rabalder?

Meget interesant, jeg stiller meg også litt tvilende til at den ikke er arvelig men den artikkelen hadde vært fantastisk flott å fått inn her

jeg har lurt litt på hvordan midd kan være arveligt

Marion G skrev:

jeg har lurt litt på hvordan midd kan være arveligt

Det er jo det at de har et immunsystem som ikke klarer å kontrollere midden, som eventuelt er arvelig da.

Det hadde jo vært strålende om Demodex ikke var arvelig, men ut fra den kunskapen som finnes i dag rundt temaet må jeg være enig med Kaja og Helle og stiller meg sterkt tvilende til dette.

Kaja: Motsvaret som du har og som er skrevet av spesialister i dermatologi, tolker jeg som et åpent leserinlegg og et direkte svar på artikkelen som stod i hundesport. Jeg regner med den vil være på trykk i neste hundesport og jeg kan ikke forstå at det skulle være noe galt å legge den ut her. Men jeg er enig i at det hadde vært greit å få lagt inn den orginale artiklen også

Dere kan evt ta kontakt med Claes Hedberg, ser at han har registrert seg som bruker av forumet. Han sitter jo i styre og stell i de svenske organisasjonene :bball:

Håper noen får lagt ut den artikkelen. Den vil jeg lese også.

Venninnen min går dyrepleien i Danmark, og der også ble de lært opp at Demodex ikke var arvelig. Men siden hun jobber sammen med Dr. Baddaky tror hun fortsatt at demodex er arvelig, men hun er tvilene.

Demdoex er mye mer utbredt på staffen enn det det er hos DP, så skal bli veldig spennende å se denne artikkelen.

Her er det åpne brevet. Jeg har kopiert det ut, slik det står i dokumentet.
Synd at ikke artikkelen fra hundesport kommer først her, men ut i fra dette brevet kan man allikevel få et innblikk i hva som er skrevet og ment i første artikkel.
*** **** ***

Öppet brev – Ett bemötande av artikeln ”Demodikos är inte ärftlig”.
Demodikos hos hund är i dagarna ett hett debattämne. Olika åsikter uttrycks av
veterinärer, uppfödare, avelsråd och enskilda hundägare, var och en med olika
erfarenhet, bakgrund och kunskap. I senaste Hundsport publicerades en artikel där den
ärftliga aspekten av demodikos inte bara ifrågasattes, utan förkastades. Författaren,
veterinär Berit Wallin Håkansson (BWH), är specialist på ögonsjukdomar, men
saknar tyvärr insikt i bakgrunden till hundens demodikos, en utpräglad hudsjukdom.
Med detta brev vill vi, Swedish Veterinary Dermatology Study Group, förklara varför
vår ståndpunkt fortsatt är att sjukdomen juvenil generell demodikos har en ärftlig
bakgrund.
Orsaken till demodikos är en parasit, hos hund vanligen Demodex canis.
Demodexkvalstren lever i hårsäckar och talgkörtlar. Hela parasitens livscykel sker på
djuret. Demodex är hos hund, såsom hos många andra däggdjur inklusive människa,
en del av individens s k “normalflora”. Med normalflora avses att kroppen härbärgerar
ett visst antal främmande organismer utan att de är sjukdomsframkallande, bland
annat bakterier, jästsvamp och demodex. Immunförsvaret ser till att hålla
organismerna i “schack” och låter dem aldrig föröka sig nämnvärt. Vid provtagning
på frisk hud påvisas därför ytterst sällan något demodexkvalster. Studien på
mexikanska gatuhundar som BWH tar som bevis för att demodex påvisas hos hundar i
allmänhet, korrelerar förekomst av demodex med undernäring och hudsjukdom.
Parasitförekomst på sjuka och undernärda djur är inte något bevis för att
demodexkvalster är ett normalt fynd på friska och välnärda sällskapshundar.
Sjukdomen demodikos uppträder när demodexkvalstren av någon anledning förökar
sig kraftigt och då orsakar sjukdom. Vanligen ses håravfall och hudinfektioner.
Beroende på djurets ålder skiljer man på juvenil (“ungdoms-“) eller adult (“vuxen-“)
demodikos. Beroende på utbredning klassificerar man sjukdomen såsom lokal eller
generell. Juvenil generell demodikos är, i motsats till vad BWH påstår, en vanlig
sjukdom med en tydlig ärftlig komponent. Adult demodikos ses hos gamla, tidigare
helt friska hundar med en icke ärftlig orsak t ex cellgiftsbehandling eller
tumörsjukdom. BWH kritiserar denna indelningen då det finns en gråzon där det kan
vara svårt att helt säkert bestämma kategori. Det är dock sällan ett problem att avgöra
vilken hund som har en bakomliggande immunförsvarsnedsättande sjukdom och
vilken som inte har det. Gränsdragningen mellan lokal och generell demodikos kan
däremot vara svårare.
Juvenil lokal demodikos självläker i många fall, men hos vissa hundar utvecklas den
vidare till generell demodikos. Även juvenil generell demodikos kan ibland självläka,
men oftast krävs långvarig medicinering, och många får svåra bakteriella
hudinfektioner. Generell demodikos i tassar är speciellt svårbehandlad och ofta
smärtsam för hunden. BWH kopplar på ett oförklarligt sätt ihop det faktum att
sjukdomen demodikos kan ha ett milt förlopp med att sjukdomen inte skulle ha en
ärftlig komponent, två saker som totalt saknar samband. En ärftlig sjukdom måste inte
vara grav eller livshotande.
Man har länge ansett att det krävs en ärftlig belastning för att utveckla juvenil generell
demodikos. Den ståndpunkten grundar sig dels på att fallen av juvenil generell
demodikos förekommer betydligt oftare inom vissa raser, dels på ett antal studier som
på olika sätt stödjer teorin om ärftlighet. Det är alltså inte parasiten som är ärftlig,
utan individens benägenhet att utveckla sjukdomen juvenil generell demodikos.
Under 1970- och 80-tal forskades det på lymfocyters funktion vid demodikos.
Slutsatsen man drog var att hundar som utvecklar juvenil generell demodikos hade en
defekt i T-lymfocyterna. Denna slutsats var baserad på den tidens kunskap om
lymfocyter och dess funktioner i immunförsvaret. Immunologi är ett ämne som
utvecklas extremt snabbt. För 20 år sedan visste ingen att en T-lymfocyt inte bara är
en typ av cell. T-lymfocyter har ett antal grupper t ex Thelper1, Thelper2, Tregulatory
etc. Inom varje grupp finns sedan ytterligare undergrupper med olika av ytreceptorer,
som innebär att cellernas funktioner skiljer sig åt. Dessa ytreceptorer är bäst kartlagda
hos människa. De många olika T-lymfocyterna har alla något olika egenskaper, och
en individ med dominans av ena eller andra receptorn kan ha en ökad eller minskad
känsligheten för en viss sjukdom. Studier från 2003 och 2005 visar att benägenheten
att utveckla demodikos hos människa är kopplat till ytreceptorer hos en viss grupp av
lymfocyter, dvs en typ av lymfocyter, som är mindre kapabla att hålla
demodexkvalster i ”schack”, snarare än en defekt lymfocyt. Vilka typer av
ytreceptorer och varianter av lymfocyter en viss individ har är till stora delar genetiskt
betingat. Undertecknade föreslår därför att baserat på dagens kunskap begreppet
“sjukdomsassocierad T-cells-variant” kan användas i stället för “T-cells-defekt”
eftersom det senare antyder ett större problem i immunförsvaret.
Även utvecklingen av många andra sjukdomar styrs av en kombination av en
organism och den genetiska uppsättningen hos individen, där den genetiska
komponenten vanligen anses ha störst betydelse. Drabbade individer har generellt sett
inte en ökad känslighet för andra infektioner, och har inte ett generellt nedsatt
immunförsvar.
Om demodikos hos hund vore att betraktas som en smittsam sjukdom utan en
betydande ärftigt komponent så skulle överföringen följa ett normalt förlopp för ett
smittförande agens, som t ex rävskabb eller kennelhosta. Det gör den emellertid inte.
En hund med generell demodikos kan leva tätt samman med andra hundar, leka och
gå på hunddagis utan att smitta andra. Fallen av juvenil generell demodikos anhopar
sig istället inom vissa raser varav ett antal, i synnerhet terrierraserna, är närbesläktade.
En amerikansk studie från 2009 med nästan 1,2 miljoner hundar visar med stor
tydlighet att vissa raser har betydligt ökad risk för att drabbas av juvenil generell
demodikos. AmStaff har t ex drygt 21 gånger högre risk för att drabbas av juvenil
generell demodikos än den genomsnittliga hunden. Andra högriskraser var t ex
dvärgpinscher, mops och shar pei vilka visade mellan 6 och 21 gånger högre odds. En
kartläggning av de gener som styr utvecklingen av juvenil generell demodikos vore
önskvärd då man dels kunde få ett blodtest för genanalys av tänkta avelsdjur och dels
en gång för alla kunde tydligt bevisa ärftligheten. Planer för detta finns i Sverige, men
finansiering är, som ofta inom veterinärmedicin, ett problem. Gentest finns
tillgängliga för en rad andra sjukdomar och ett dylikt skulle vara värdefullt för alla
som arbetar inom avel av demodikosdrabbade raser.
Veterinära dermatologer världen över anser fortfarande, i motsats till vad BWH
hävdar, att en ärftlig belastning krävs för att utveckla juvenil generell demodikos hos
en i övrigt frisk hund. Forskningen går ständigt framåt och det är givetvis viktigt att
kritiskt granska både den information som redan finns och nya forskningsresultat,
som då och då faktiskt omkullkastar tidigare vedertagna “sanningar”. Det är likaledes
oerhört viktigt att inte förlita sig på föråldrade studier, då metoderna och teknikerna
utvecklas. BWH, och likaledes Berndt Klingeborn vars hårt kritiserade artikel BWH
förlitar sig på, grundar sitt resonemang på i delar över 60 år gamla studier med
tvivelaktigt värde. BWH har uteslutit nyare och modernare publikationer och i de fall
som nya studier refereras till misstolkas dessa gravt. Det är olyckligt att en i övrigt
kompetent veterinär så kategoriskt och i nedlåtade ordalag avfärdar den samlade
nationella och internationella expertisen på området utan att först kontrollera fakta.
Ett sådant utspel i Sveriges största hundtidning är dömt att skapa förvirring och är inte
till hjälp för de många duktiga och strävsamma uppfödare som brottas med
sjukdomen.
SVDSG utarbetade år 2000 rekommendationer för hur avel idealt kan bedrivas om
målet är att snabbt få bort demodikos från en ras. Dessa generella rekommendationer
gäller fortfarande och i enlighet med SKK’s principer bör man endast avla på friska
och sunda djur. Inom många raser har man dock inte bara demodikos att ta hänsyn till.
Man strävar efter flera mål samtidigt och balanserar mellan hänsyn till inavelsgrad,
exteriör och mentala egenskaper samt arbetar bort från hälsoproblem som är frekventa
i rasen varav demodikos kanske är ett av flera.
För Swedish Veterinary Dermatology Study Group,
Susanne Åhman, leg.vet, specialist i dermatologi hund och katt, CertSAM, CertVD
Marianne Mellgren, leg vet, specialist i dermatologi hund och katt.
Rebecka Frey, leg vet, specialist i dermatologi hund och katt.
Robert Cikota, leg vet, specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar.
Mila Laago, leg vet.
Kerstin Bergvall, leg vet, specialist i dermatologi hund och katt, Diplomate ECVD.
Birgit Holm, leg vet, specialist i dermatologi hund och katt.

jeg får ikke lagt ut selve tingene men hvis dere tar en titt pådisse linkene så ligger begge sidene der... event om noen andre får det til, ja da hadde jeg blitt glad

https://2img.net/h/i471.photobucket.com/albums/rr80/08dina08/img022.jpg side 1

https://2img.net/h/i471.photobucket.com/albums/rr80/08dina08/img023.jpg side 2

Huff, jeg ser dessverre for dårlig til å lese det som står der :(

Håper noen klarer å få scannet det opp i litt større


Takk for at du la ut brevet Kaja!

Marion G skrev:

jeg har lurt litt på hvordan midd kan være arveligt

Demodex er jo til en viss grad en del av normalfloraen til hundene, men det er når en hund har en brist i immunsystemet som ikke klarer å holde det på et normalt nivå dette er et problem...så om det er arvelig er det altså, som Helle sier, ikke midden som er arvelig, for den har de uansett, men det er det som gjør at enkelte hunder ikke klarer å motkjempe at midden tar helt overhånd som eventuelt er arvelig...



Personlig håper jeg virkelig at det ikke er arvelig, og/eller at det kommer en gentest, men har foreløpig min tvil dessverre... :|

En annan intressant länk att läsa ang Demodex
http://www.sshk.a.se/Demodex2008.pdf

Mvh Linda

Marion G skrev:

jeg har lurt litt på hvordan midd kan være arveligt

Midden er jo ikke arvelig. Den skal de ha. Men det er en defekt i T-cellen som er arvelig. Når det er en defekt i T-cellen klarer ikke kroppen å motkjempe midden, slik at midden tar overhånd.

Nina skrev:

Marion G skrev:

jeg har lurt litt på hvordan midd kan være arveligt

Demodex er jo til en viss grad en del av normalfloraen til hundene, men det er når en hund har en brist i immunsystemet som ikke klarer å holde det på et normalt nivå dette er et problem...så om det er arvelig er det altså, som Helle sier, ikke midden som er arvelig, for den har de uansett, men det er det som gjør at enkelte hunder ikke klarer å motkjempe at midden tar helt overhånd som eventuelt er arvelig...



Personlig håper jeg virkelig at det ikke er arvelig, og/eller at det kommer en gentest, men har foreløpig min tvil dessverre... :|

Takk da skjønte jeg det

~Linda~ skrev:

En annan intressant länk att läsa ang Demodex
http://www.sshk.a.se/Demodex2008.pdf

Mvh Linda

Dette er den meget hardt omdiskuterte og kritiserte artiklen som skribenten fra Hundesport har støttet sin artikkel opp mot. Et viktig poeng er at de har utelatt nyere, store studier fra sitt resonement og på en slik måte vil man aldri få et fult bilde av årsakssammenhenger om man bare inkluderer det som passer til sin egen ønskede konklusjon

hadde vært fint hvis livet var sort/hvitt men slik er det ikke...

Og bare så det er sagt; jeg er den første som vil reise meg å juble om det hadde vist seg at demodikose ikke er arvelig! Men med dagens viten stiller jeg meg sterkt tvilende enn så lenge

Kinkade skrev:

~Linda~ skrev:

En annan intressant länk att läsa ang Demodex
http://www.sshk.a.se/Demodex2008.pdf

Mvh Linda

Dette er den meget hardt omdiskuterte og kritiserte artiklen som skribenten fra Hundesport har støttet sin artikkel opp mot. Et viktig poeng er at de har utelatt nyere, store studier fra sitt resonement og på en slik måte vil man aldri få et fult bilde av årsakssammenhenger om man bare inkluderer det som passer til sin egen ønskede konklusjon

hadde vært fint hvis livet var sort/hvitt men slik er det ikke...

Og bare så det er sagt; jeg er den første som vil reise meg å juble om det hadde vist seg at demodikose ikke er arvelig! Men med dagens viten stiller jeg meg sterkt tvilende enn så lenge

Siterer!

Ja jag är nog mest glad att man tar upp detta till nya diskussioner till nya debatter.Jag tycker det är viktigt att hålla upp dörren åt båda hållen.
Som med allt annat i forskningsvälden så går det ju framåt och jag hoppas att man kanske lägger ner lite mera forskning på just Demodex.....samma diskussion finns på våra 2 forum i sverige och på det ena forumet så finns ett bra svar:
http://pinscher.do-talk.com/hlsa-mentalitet-f10/hundsport-demodikos-t708.htm#6341

Så jag tvivlar inte utan jag ser med spänning framåt att vi kan få svar på hur det nu ligger till Ärftligt eller Inte Ärftligt

//Linda

Jag vill tillägga att jag menar inte att det inte alls 110 % att det inte skulle vara ärftligt men det jag ser med forskningen det är att man kommer fram till lite mera hur det ärvs ner va är det som gör att vissa hundar får demodex och vissa inte.Kanske om dom löser det så kan man kanske ta fram en gentest eller nått... men det där kan dom säkert bättre dom sitter och forskar så jag övelämnar det till dom
Och så fårvi vänta och se om dom kommer fram till något nytt!


//Linda

Jeg holder med om din tankegang også Linda, og følger spent med det som kommer av forskning på Demodex og eventuell arvegang av dette.

Desverre er det som alltid vanskelig å få hostet opp midler til å utføre den forskningen man gjerne skulle gjort. Man er avhengig av å få midler fra fond eller andre store aktører for å få det til å gå rundt. Det hadde absolutt vært GENIALT om man kunne knytte det opp mot et gen (hvis det da er arvelig) eller en gentest for å hjelpe oss med avlen
Demodex er jo noe som går igjen som et problem spes hos de fleste av de korthårete rasene, men det trenger ikke å være det samme genet man leter etter på greyhound og dvergpinscher...komplisert og vanskelig skal det være :P ...om jeg blir lottomillionær sponser jeg med glede en demodex studie på DP