Parketten er kjempeglatt!

India har fått for seg at parketten er SUPERglatt! Det startet en stund før jul, og jeg tenkte at det sikkert var pga at hun snart skulle ha løpetid, og at hormonene løp litt løpsk. Hun fikk det nemlig for seg sist hun skulle ha løpetid også. MEN sist gang var det ikke på langt nær så ille som nå, og det gikk over av seg selv etter kort tid.

India fikk løpetid på tirsdag, og jeg håper jo at det skal gå over av seg selv denne gangen og når hormonene har stabilisert seg... Men jeg lurer likevel på hvordan jeg skal håndtere dette problemet, og det hadde vært fint med noen tips

Hun synes det er mest skummelt med overganger, eks fra stua til kjøkkenet, eller fra verandaen til stua. Hun kvier seg for å gå, men tar etterhvert skikkelig sats, med klørne ute - noe som jo gjør at hun bare sklir enda mer! Hun er tryggere hvis jeg setter meg på huk ved siden av henne, med siden til. Men er usikker på om jeg bør gjøre det, eller om jeg bare skal overse henne og la henne finne ut av det selv.

Det er rimelig komisk og se på, men littegranne irriterende i lengden og så er det jo ikke noe kjekt at hun er redd!

Tips mottas med takk!

Det här hänger ihop med hundens syn; den har dåligt närseende och i motljus har den svårt att urskilja detaljer. Om du lägger dig på knä, med ditt huvud i samma höjd över golvet som din hund, så ser du att det infallande motljuset oftast bildar en blank reflex precis där hon ska sätta tassen. Om du därtill tänker dig att du tittar genom ett skitigt glas, så ser du situationen från hennes synvinkel. Alla råtthundar är rädda om sina framtassar; de sätter aldrig ner en tass utan att se vad som finns på backen; det handlar om ren överlevnad!

Den här försiktigheten förstärks hos en tik vid löp eller dräktighet. Jag vet en liten smart tik som backar in på blanka golv om ljuset faller mot henne; då får hon lite större avstånd mellan ögat och den blanka reflexen och tassen hamnar på en punkt, där hon ser tydligt!

Bästa hjälpen är att lägga en matta där hon går, speciellt vid dörrar och liknande öppningar.

Takk for svar vi har mistenkt at det har noen med hvordan lyset faller, og brytninger av lyset, for vi ser at det er et mønster - noe som jo bekrefter det du sier.

Hun rygger (backar) faktisk denne damen og utrolig facinerende!

Vi har ikke matter/ tepper i huset pga at India har husstøvmiddallergi (damm/kvalsterallergi) , men kanskje vi skulle ha lagt ut tepper for en periode iallefall..

Christine skrev:

Hun rygger (backar) faktisk denne damen og utrolig facinerende!

Vi har ikke matter/ tepper i huset pga at India har husstøvmiddallergi (damm/kvalsterallergi) , men kanskje vi skulle ha lagt ut tepper for en periode iallefall..

Ja, en Pinscher finner oftast på en egen lösning, dom är smarta! När det gäller mattor, finns det en del syntetmaterial som används i båtbranschen, som kanske kan fungera för er. Det räcker oftast med att hindra reflexer ackurat i dörröppningarna.

Nadira oppfører seg også sånn på parkett (gulvbelegg derimot går fint), og ofte rygger hun til hun er i "sikkerhet" på et teppe. Noen ganger glemmer hun ut at hun er redd parketten og rusler rolig ut på gulvet - og så plutselig kommer hun på at det er skummelt, og da stivner hun helt og "står fast" på den flekken, uten å vite hvordan hun skal komme seg hverken frem eller tilbake.

Min grand danios var også slik. Hun kunne står ved døråpningen, skjelve og pese. Tenkte aldri det var noe med synet, for hun gikk helt supert på andre golv og utendørs.

Det hjalp litt å gå rundt på golvet med henne i bånd, godbiter og ros. Helt trygg ble hun aldri.

Cora har det sånn i trappene våre. Og ja kanskje det har noe med lyset å gjøre - for det er helst på dagtid de trappene er skumle. Andre ganger springer hun både opp og ned uten problemer - så PLUTSELIG kan hun sette seg med rumpa på avsatsen og forlabbene på 1. trinnet og ikke komme av flekken. Hvis vi derimot holder henne på nakken eller hodet (bare flat hånd og uten å trekke), spretter hun ned...Jeg har ikke stresset med det - jeg tenkte som så at det går over. Man lærer stadig noe nytt altså

Har noen av dere prøvd godbitsøk på gulvet? For å prøve å gjøre det litt morsommere.

Er jo litt greit å vite at det ikke bare er India som har dette problemet. Vi har parkett i hele leiligheten så og si, så det er jo glatt overalt! India glemmer også at hun er redd innimellom, og da går hun jo helt normalt plutselig blir det kjempeglatt, og da er alle klørne ute! Den siste tiden føler jeg derimot at hun er mer redd enn ikke redd for gulvet. Synes at det begynner å ta litt overhånd.

Jeg har faktisk hatt godbitsøk for å prøve å kurere henne, og da glemmer hun helt at hun er redd - men med én gang søket er over er hun redd igjen! Jeg gjorde dette mye sist hun var redd for gulvet, og følte vel at hun ble bedre etterhvert. Men i og med at hun nå bare får vom og hundemat blir det en del gris på gulvet av det, sånn at det har ikke blitt så mye av det nå. Jeg får kanskje ha litt mer godbitsøk likevell sånn at hun blir litt tryggere på gulvet - forhåpentligvis!

Godbitsøk som hun både ser og ikke ser, slik at hun må lete litt, kan være nyttig. I og med at hun er så redd, ville jeg nok også gjort det selv om hun ikke viser noe tegn (etterhvert). Å gjøre det litt innimellom vil vedlikeholde det at det er greit.

Trikset er å prøve å finne ut hva som fungerer for henne

Virker som om det er et kjent "problem" på pinscher dette..
Passet Albin i jula, og han var også slik når han var med meg til kjæresten som har blankt tregulv. Altså, Blaze kan løpe maniac på gulvet der, uten å gli eller være redd.. Og Albin turte ikke gå fra gangen til stua.. Han måtte gå inn på kjøkkenet først, for der var det teppe, og så fra kjøkkenet til stua, der senga hans lå..

Christine: Du trenger vel ikke å bruke maten hennes til godbitsøk? Eller var det slik at hun ikke tålte andre godbiter?

Linn skrev:

Godbitsøk som hun både ser og ikke ser, slik at hun må lete litt, kan være nyttig. I og med at hun er så redd, ville jeg nok også gjort det selv om hun ikke viser noe tegn (etterhvert). Å gjøre det litt innimellom vil vedlikeholde det at det er greit.

Trikset er å prøve å finne ut hva som fungerer for henne

Takk for tipset, Linn! Vi skal jobbe mer med saken!

-linda- skrev:

Virker som om det er et kjent "problem" på pinscher dette..
Passet Albin i jula, og han var også slik når han var med meg til kjæresten som har blankt tregulv. Altså, Blaze kan løpe maniac på gulvet der, uten å gli eller være redd.. Og Albin turte ikke gå fra gangen til stua.. Han måtte gå inn på kjøkkenet først, for der var det teppe, og så fra kjøkkenet til stua, der senga hans lå..

Christine: Du trenger vel ikke å bruke maten hennes til godbitsøk? Eller var det slik at hun ikke tålte andre godbiter?

Hehe..India går omvei under bordet, for der er det visst tryggere. Det er et ganske hemmende problem da, for det begrenser jo veldig hvor de kan gå! Men ja, ser ut som det er et problem for mange pinschere.

India får KUN vom og hundemat, ingen godbiter eller noe annet. Det henger sammen med allergien hennes - jeg tør ikke prøve noe annet for øyeblikket fordi jeg er redd for flere hudproblemer. Skal teste det ut etterhvert når tilstanden har stabilisert seg.

Scot hadde en periode da kjøkkengulvet var kjempeskummelt. (Vi har svarte fliser som er ganske blanke, men ikke glatte). Og mer han stivnet til jo mer skled han.
Har blitt mange morsomme situasjoner. Han bryr seg ikke om gulvet når vi f.eks trener med gode godbiter, men et par ganger i uka tør han såvidt å gå fra gangen og inn i stua. Da står han lenge og psyker seg opp før han tar løpefart og spurter over. Er ganske morsomt å se på.
Vi har ignorert oppførselen og har rost han når han oppfører seg "normalt", og nå er det ytterst sjelden han reagerer på det.
På soverommet er gulvet kjempeglatt, men der får han ikke lov til å være så mye uansett, og får han komme opp i senga er gulvet det siste han tenker på

Har egentlig ikke noe andre råd enn å rose ønsket adferd og bruke gulvet aktivt når man trener. Vi har trent spesielt mye på sitt og dekk på kjøkkenet.

Luke er også sånn. Trodde først det hadde med den såkalte "spøkelsesalderen" å gjøre, men det går visst ikke over (og jeg syns det er utrolig irriterende). Har bare parkett på soverommet som er ganske lite og der er det visst ikke farlig, så det er egentlig ikke noe stort problem sånn sett, men når vi er på besøk hos andre som har parkett blir han helt hemma.

Vi også trodde det var spøkelsesalderen som var ute og gikk, for vår er også redd for å gå på enkelte steder på golvet (som er så glatt,glatt,glatt), selv om han glemmer seg helt bort av og til. Har også lagt merke til at om vi har vært borte fra hjemmet en periode og kommer hjem igjen så virker det som om han har glemt at det var skummelt å gå på golvet, helt til han plutselig kommer på at han er redd...
Vi legger oss ned med leker på de stedene han er redd, eller legger godbiter han må søke etter. Har ikke hjulpet så langt på frykten, men burde sikkert gjøre det til en regemlessig treningsdel for å få effekt

Hadde en av mine hatt dette problemet, så ville jeg begynt med korte økter hver eneste dag. Alt fra godbitsøk til fôringsball (eller helst pyramide) og rene kosestunder. Alt for å normalisere det å befinne seg på det glatte gulvet. Problemet med en allergisk hund er jo å finne noe man trygt kan putte i pyramiden.

Linn skrev:

Hadde en av mine hatt dette problemet, så ville jeg begynt med korte økter hver eneste dag. Alt fra godbitsøk til fôringsball (eller helst pyramide) og rene kosestunder. Alt for å normalisere det å befinne seg på det glatte gulvet. Problemet med en allergisk hund er jo å finne noe man trygt kan putte i pyramiden.

hva med agurk? hundene her digger agurk og det består jo nesten bare av vann

Jøss, hadde ikke ventet at det skulle være så mange med samme problem det er jo en smule komisk at så mange pinschere har samme irrasjonelle frykt!

Jeg skal ta meg i nakken og trene en eller flere økter på dette hver dag!

Ang allergi så hørte jeg faktisk en hund hadde fått allergisk reaksjon etter å ha spist agurk. Det høres jo utrolig merkelig ut, men har nettopp hørt at det finnes utrolig mye sprøytemiddel i skallet til agurken, og det kan jo mange reagere på - både mennesker og dyr! Eventuelt så går det jo an å skrelle agurken kanskje.

Christine skrev:

Jøss, hadde ikke ventet at det skulle være så mange med samme problem det er jo en smule komisk at så mange pinschere har samme irrasjonelle frykt!

Jeg skal ta meg i nakken og trene en eller flere økter på dette hver dag!

Ang allergi så hørte jeg faktisk en hund hadde fått allergisk reaksjon etter å ha spist agurk. Det høres jo utrolig merkelig ut, men har nettopp hørt at det finnes utrolig mye sprøytemiddel i skallet til agurken, og det kan jo mange reagere på - både mennesker og dyr! Eventuelt så går det jo an å skrelle agurken kanskje.

Jeg er faktisk allergisk mot agurk, men ikke all agurk.

Pinschere er en artig rase, de har så mye rart for seg. Scot bryr seg ikke om parketten noe særlig, men lenge var han redd for mamma's hvite kjøkkengulv (helt til han fant ut at kjøkken=mat). Handler bare om å trene, overse og belønne. Lykke til, det blir nok bedre etterhvert

Christine skrev:

..... komisk at så mange pinschere har samme irrasjonelle frykt!

Fel!!! Om du läser mitt inlägg ovan, så måste du förstå att det är INTE en irrationell rädsla för hunden; det är i högsta grad ett rationellt beteende, i synnerhet för vår ras med dess bakgrund. Ska du ha en möjlighet att hjälpa din hund att känna sig säker, så måste du utgå från hur hunden upplever situationen!

Jag tror Linn är på rätt spår, samtidigt som jag skulle arbeta med att ha korta mattstumpar att lägga framför hunden, och flytta efter hand. Viktigt oxo att dämpa motljuset (reflexen) medan du tränar. Se till att det inte kommer intensivt ljus från ett fönster eller en lampa in mot dörröppningen som hon ska ta sig genom. Ner på knä, så du ser situationen från hundens perspektiv!!

Generelt: Når man har med redsler å gjøre så syns jeg det er viktig å alltid huske på at VI bestemmer ikke hva hunden syns er skummelt. For den som føler frykten er den aldri irrasjonell eller uviktig. Kanskje forstår vi ikke hvorfor reaksjonen kommer, men vi skal respektere den og vite at det er en grunn til at det blir sånn. Det kan være forskjellige ting som spiller inn for hver hund og det er ofte litt sammensatt.

Jeg er enig i at det kan være en god idé å sjekke hva hunden faktisk ser og så prøve å få vekk det verste skinnet i gulvet i begynnelsen av treningen. Da vil det kunne gå litt fortere å desensitivisere Og vær systematisk og tålmodig! Det har ikke blitt sånn over natten og det forsvinner ikke over natten

enkelte vaskemidler gjør også gulvet blankere enn andre. Jeg har rett og slett begynt å vaske med litt salmiakk i vannet for å få bort fett. Da ser ikke gulvet like blankt ut. Tror det hjelp en del.
Tror at tepper bare vil underbygge frykten, og det løser jo egentlig ikke selve problemet, det bare utsetter det.
Ja, det er en irrasjonell frykt for oss mennesker, men det er en høyst reell frykt for hunden. Akkurat som at noen mennesker er redd edderkopper, høyder, hunder osv.

Bodo Bäckmo skrev:

Christine skrev:

..... komisk at så mange pinschere har samme irrasjonelle frykt!

Fel!!! Om du läser mitt inlägg ovan, så måste du förstå att det är INTE en irrationell rädsla för hunden; det är i högsta grad ett rationellt beteende, i synnerhet för vår ras med dess bakgrund. Ska du ha en möjlighet att hjälpa din hund att känna sig säker, så måste du utgå från hur hunden upplever situationen!

Jag tror Linn är på rätt spår, samtidigt som jag skulle arbeta med att ha korta mattstumpar att lägga framför hunden, och flytta efter hand. Viktigt oxo att dämpa motljuset (reflexen) medan du tränar. Se till att det inte kommer intensivt ljus från ett fönster eller en lampa in mot dörröppningen som hon ska ta sig genom. Ner på knä, så du ser situationen från hundens perspektiv!!

Linn skrev:

Generelt: Når man har med redsler å gjøre så syns jeg det er viktig å alltid huske på at VI bestemmer ikke hva hunden syns er skummelt. For den som føler frykten er den aldri irrasjonell eller uviktig. Kanskje forstår vi ikke hvorfor reaksjonen kommer, men vi skal respektere den og vite at det er en grunn til at det blir sånn. Det kan være forskjellige ting som spiller inn for hver hund og det er ofte litt sammensatt.

Jeg er enig i at det kan være en god idé å sjekke hva hunden faktisk ser og så prøve å få vekk det verste skinnet i gulvet i begynnelsen av treningen. Da vil det kunne gå litt fortere å desensitivisere Og vær systematisk og tålmodig! Det har ikke blitt sånn over natten og det forsvinner ikke over natten

ElinK skrev:

enkelte vaskemidler gjør også gulvet blankere enn andre. Jeg har rett og slett begynt å vaske med litt salmiakk i vannet for å få bort fett. Da ser ikke gulvet like blankt ut. Tror det hjelp en del.
Tror at tepper bare vil underbygge frykten, og det løser jo egentlig ikke selve problemet, det bare utsetter det.
Ja, det er en irrasjonell frykt for oss mennesker, men det er en høyst reell frykt for hunden. Akkurat som at noen mennesker er redd edderkopper, høyder, hunder osv.

Jeg forstår at det utsagnet kom litt feil ut. Det er selvfølgelig en reell frykt som hunden har, og som har sin forklaring. Jeg forstår at min hund har en frykt, og det tar jeg på alvor - det var derfor jeg ba om råd her. Men utifra et menneskes ståsted kan det virke irrasjonelt fordi gulvet jo egentlig ikke er farlig. Så beklager hvis jeg ordla meg på en klønete måte.

Christine, när jag läser mitt förra inlägg, ser det dessvärre ut som om jag "hugger på ditt ordval"; det var inte min avsikt att vara buffelaktig; ber om ursäkt!!

Samtidigt rymmer det här problemet en hel rad av frågor om hur vi förhåller oss till världen, sådan som våra hundar uppfattar den. Rent fysiskt så är hundens syn, hörsel och känsel konstruerade för att vara optimala i en helt annan omgivning än stadsmiljö eller i en höghuslägenhet. Speciellt när vi handskas med rädsloreaktioner måste vi börja med att förstå vad det är i situationen som uppfattas som riskabelt; rädslan har alltid ett rationellt ursprung. Först när den flyttas över till andra situationer blir den en irrationell fobi.

Om vi tar en titt på "parkettproblemet" (förlåt om jag kidnappar tråden....), så innehåller det följande konflikt (ur hundens synvinkel):

Matte går ut på en blank yta; eftersom hennes ögon befinner sig högt, och har god detaljskärpa, har hon inga problem med var hon går. Sedan kommer hennes hund, som dels har ögonen exakt i en höjd som gör det omöjligt för den att se var golvet finns, pga ljusreflexer, dels har dålig detaljskärpa generellt, och speciellt på avstånd under ca 40 cm. Hunden är dessutom av en ras, som i flera tusen år överlevt på att jaga bla råttor, som försvarar sig ilsket genom att bita i hundens tassar. Genom evolutionen har rasen blivit extremt rädd om sina tassar, den är mycket noga med att aldrig riskera att trampa i ett råtthål som inte syns (alltså är inte kloklippning någon favorit heller förresten......).

Hunden stannar i dörröppningen och tvekar; den uppfattar en blank yta utan några som helst avståndsreferenser, precis på samma sätt som sker när våra fjällflygare drabbas av snöblindhet och kraschar rakt in i berget. Samtidigt upptäcker matte hundens tvekan och börjar kalla på den. Det är nu det skiter sig på allvar! Hunden, som är lite stressad av att inte se något, blir nu extra stressad av att inte direkt kunna uppfylla mattes krav. Resultatet blir att den blir helt blockerad av frustration som utlöser en massiv cortisoldos. Cortisol är stressdrogen framför andra, och gör hunden krisberedd; fly eller slåss för livet. Blodflödet till huden minskas och hundens ögon ställs automatiskt om för flykt, hunden får tunnelseende och ögonen fokuseras på olika distans. Det är nu helt omöjligt för hunden att uppfatta den närmaste omgivningen överhuvudtaget!

Cortisol har dessutom den inverkan att det blockerar hjärnans minnescentra (hjärnans resurser behövs för krishanteringen). Det innebär att i det ögonblick hunden stelnar av rädsla, så upphör också hjärnan att skapa minnen, dvs nästa gång hon hamnar i samma situation, har hon inget minne av någon lösning att förlita sig på. Stresshormon "slås på" ögonblickligen, men kan ta upp till ett dygn att klinga av. Om hunden upplever en ny stressituation innan cortisolkoncentrationen gått ner till normalvärde, så blir resultatet en konstant förhöjd koncentration som leder till skador i immunförsvaret (allergier) och hudbekymmer. EN STRESSAD HUND MÅR DÅLIGT!

Så: hur underlättar vi för hunden?

För det första; matte måste vara en trygg individ som inte hispar omkring, utan som hunden litar på i alla lägen.
För det andra; ge hunden tid i lugn och ro att undersöka situationen. Även om den stoppar i dörröppningen första gången, så tjata inte, då låser det sig. Oftast hittar de en lösning om de slipper extra stress.
För det tredje; skapa några extra avståndsreferenser i form av ett par små mattstumpar, gärna lagda i linje med ljuset. Golvet ska inte uppfattas som en blank öken.
För det fjärde; kolla om du kan förändra ljuset och refexerna genom att flytta en lampa eller dra för en gardin.
För det femte; sätt dig på golvet någon meter innanför dörren med ryggen mot hunden och läs tidningen eller peta navelludd eller....? Lägg något som luktar intressant för hunden på golvet bredvid dig. Strunta i hunden och bara vänta!

I vanliga fall när vi tränar in ett beteende, så försöker vi förenkla utförandet i början, vi delar upp moment och vi baklängeskedjar osv. Med kännedom om hur minnen skapas, är det ännu viktigare att underlätta och att ta bittesmå steg när vi ska träna i samband med rädslor. Det är därför som jag föreslår att man gör vad man kan för att förändra synintrycken i början, samtidigt som varje litet framsteg ska befästas innan man går vidare!

Huga, det blev långt, solly för det, men vi har en hel del stressbekymmer i rasen, och det är angeläget att diskutera problemet![left]

Bodo Bäckmo: Veldig fin forklaring Men er dette spesielt for pinscheren og andre rottehunder, eller ser man det også hos andre raser? Har aldri opplevd dette med andre raser selv nemlig.